Delat ledarskap

Delat Ledarskap?

 

Lars-Tommy var en (särskilt i media) vanlig benämning på förbundskaptens-duon Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg. Under åren 1998 till 2004 ledde de det svenska herrlandslaget i fotboll (de första två åren med Lagerbäck som assisterande). Efter EM 2004 tog Lars Lagerbäck över själv, med hjälp av assisterade tränaren Roland Andersson, och dessa två har kallats Lars-Roland. Detta står att läsa när man googlar på Lars-Tommy.

Om vi tittar på tennisens ledarpar i Davis Cup under lång tid så hade vi liknande arbetssätt. Först var det Hans Olsson som tillsammans med John-Anders Sjögren basade, när John-Anders drog sig tillbaka för att sköta Team SIAB fick undertecknad möjligheten att jobba som assisterande kapten tillsammans med Hans Olsson(1985).Några år senare (1989)  kom John-Anders åter in som kapten och jag fortsatte som assisterande. När jag sedan tog över efter John-Anders (1995) utsåg jag Anders Järryd till min assisterande kapten och därefter har Mats Wilander/Joakim Nyström  och Thomas Enqvist/Magnus Larsson haft stafettpinnen. Vi har alltså haft konstellationerna Hans-Jonte, Hans-Calle, Jonte-Calle, Calle-Anders, Mats-Jocke, Thomas-Magnus under mer än 25 års tid. Med detta vill jag påvisa att vi inom tennisen på något sätt har varit föregångare och nytänkare utan att vi sett oss som sådana. Det har helt enkelt varit naturligt att dela på ansvar och dubbla kompetensen.

Ett delat ledarskap som varit om man ser det resultatmässigt framgångsrikt. Vi kan dock inte bortse från faktum att vi inte kan bevisa att detta delade ledarskap varit det bästa då vi inte prövade samtidigt med att ha ett ”enkelt” ensamt ledarskap samma tid! Vad är betydelsen av ett bra ledarskap är också en fråga man kan ställa sig förstås. Utan att ha någon vetenskaplig studie att falla tillbaka på i detta fall vill jag dock framhålla att det var varken trots eller på grund av ledarskapet enbart vi vann många mästerskap denna tid. Nej det var naturligtvis på grund av dessa helt fantastiska spelare vi har haft tillgång till. Lojala, proffsiga, ödmjuka, målinriktade, tåliga och med en stor portion humor i bagaget har de vunnit Davis Cup för Sverige inte mindre än sju gånger. Det har under min tid inte varit speciellt svårt att ”coacha” dessa ”gentlemen” och det beror förstås på deras uppväxt. De har haft en god miljö hemma och i sina klubbar. I klubben har naturligtvis grunden lagts för detta enormt fina ”lagtänk” spelarna har visat genom åren. Klubbarna är alltså de riktigt STORA vinnarna i detta hänseende. Stort TACK alla svenska klubbtränare och ledare för vad ni ger till svensk idrott och tennis i synnerhet.

Vad är det som är bra med ett delat ledarskap? Är det alltid bra? En helt personlig åsikt är att det är en oerhörd trygghet i ett delat ledarskap då man alltid kan diskutera och få ”motstånd” i sitt funderande vilket är utvecklande och viktigt. Detta kräver dock att det finns ett antal förutsättningar i arbetet tillsammans. I en framskjuten position som landslagsledare är det oftare båsigt än vindstilla och då är det skönt att kunna bolla sina tankar med någon eller några. För att diskussionerna skall vara fruktbara är det en förutsättning att man har en gemensam värdegrund. Ordet värdegrund används ofta i skolans värld och finns för övrigt inte i andra språk. Med värdegrund menar jag i detta sammanhang ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar som vi använder när vi diskuterar lösningar och beslut i olika frågor. När jag en gång frågade Stefan Edberg om betydelsen av ordet respekt fick jag svaret – alla människors lika värde! Detta gjorde mycket starkt intryck på mig och jag har därför behållit ordet Respekt som en hörnsten i arbetet i Davis Cup. Andra hörstenar var Omtanke och Fair play.

En annan viktig del är att de som leder har kompletterande egenskaper och kompletterande kompetenser. I arbetet med hans Olsson kände jag hur jag fick lära mig att alltid ha en positiv människosyn. Hans är en mästare på detta och ser alltid till hela människans bästa. Jag som på den tiden var en ung ledare såg naturligtvis bara träningen som det väsentliga och det överlät Hans då till mig. Trots att jag i jämförelsen med Hans var oerfaren som ledare diskuterade vi ofta hur vi skulle lägga upp vårt arbete och jag vill mena att vi båda kände en trygghet i våra beslut genom att vi hade varandra. Senare i arbetet med Jonte lärde jag betydelsen av det taktiska och vi kunde ständigt utmana varandra i träningsuppläggen. Även här kändes det skönt att alltid kunna diskutera med Jonte i alla svåra frågor vi hade att hantera. Jonte är en god lyssnare och tar sällan förhastade beslut. Under senare delen hade Anders Järryd och jag ansvaret och här kom ytterligare en dimension in i arbetet med laget. Dels kände Anders och jag varandra utan och innan efter 15 års arbete tillsammans men framförallt hade Anders vetskapen om hur det kändes att stå där inne på banan och spela Davis Cup. Han kunde råda i alla frågor från spelarna som hade med detta att göra. Att han dessutom har varit en av världens absolut bästa tennispelare i både singel och dubbel vilket gav extra tyngd i det beslutade hos spelarna. Vad som utöver tidigare nämnda saker behövs är en god förmåga och önskan att jobba tillsammans.

Häromdagen fick jag frågan om morgondagens ledarskap. Med utvecklingen inom idrotten där lag blir mer inriktade på individen och med ovan sagda finns det en möjlig framtid mot mer delat ledarskap. Detta för att lösa en komplex tillvaro för ledare som ska ta till vara alla möjligheter att utveckla sina aktiva.

Sammanfattningsvis vill jag mena att delat ledarskap är bra under förutsättning att personerna i ledarteamet har:

* En gemensamt genomarbetad värdegrund

* Kompletterande egenskaper

* Kompletterande kompetenser

* God samarbetsförmåga

Calle Hageskog