Misstag

Lär man av misstag eller föder framgång framgång?

bland hör man att det kan vara en fördel att få komma ut och få stryk och se hur tufft det är på ”touren”. Det påstås att misstag är bra och enda sättet att lära görs genom LHS, Livets Hårda Skola. I ett sammanhang hörde jag en otroligt framgångsrik coach säga att de lärde sig mycket mer på de få matcher de fick stryk än på alla de som de vann. Coachen hade analyserat de få förlustmatcherna ett otal gånger och då jag frågade hur många gånger de analyserat VM finalen så fick jag svaret: – Inte någon gång!! Min fundering blir då om man sett både förlustmatcher och vinstmatcher lika många gånger hade man nog lärt av båda fast olika saker.

I andra sammanhang betonar man det föredömliga i att lära från gott beteende och att man går sakta fram så att man i varje delmoment lyckas och därigenom sakta bygger upp självförtroendet och därmed den inre motivationen eller intresset att lära mer. Som vanligt är det svårt att välja det ena eller andra utan som så ofta blir svaret både och!

 Hur skall jag uppträda som förälder?

Som förälder bör man se till att barnen får uppmuntran för det de gör rätt och stöd vid de tillfällen det går galet. Samma ska gälla för oss coacher. När man ska bygga en persons självförtroende kan det vara en fördel att betona det riktiga som görs och tona ner det som inte fungerar så bra. Det finns en amerikansk socialpsykolog vid namn Albert Bandura vars forskning visar på hur självförtroendet byggs upp hos människor.

Bandura anser bland annat att människor lär sig av varandra, genom observation och imitation.  För att man ska nå bra resultat både inlärningsmässigt och skapa ett bra självförtroende anser han att det är främst fyra saker som gör detta möjligt. Att den aktive lyckas i sina försök är nummer ett. Om det är en svår uppgift den aktive ställs inför måste alltså coachen finna på hur man kan förenkla uppgiften så att den klaras. Hos oss i tennisen kan det innebära att man flyttar fram servepositionen så att det blir enklare att få in bollen i rutan. Här känner ni säkert till det mesta inom teknik och taktikfältet. Kan minnas att jag förr försökte förmå tennisen att på nybörjar/ungdomsnivå tillåta tre servar för att dels motverka misslyckande att inte få igång spelet och samt att samtidigt träna upp ett bättre servande hos juniorerna. Vi konstaterade nämligen att i en jämförelse med andra ”stora” tennisländer servade våra juniorer sämre överlag. Det blev en ”njet” den gången. Att den aktive ofta kan lära genom att härma andra är nummer två. Här ska då coachen vara duktig på att visa eller så kan man använda andra spelare eller film som goda exempel.  Nummer tre enligt Bandura är att man får mycket positiv respons från tränare, föräldrar och andra aktiva. Att coachen har förmåga att bygga upp ett så kallat positivt klimat är alltså väsentligt. Nummer fyra på listan är att de aktiva måsta vara ”redo emotionellt” för att lära. Att vara uppmärksam på de aktiva och välja rätt situation när man som coach ska ”slå till” och komma med de pedagogiska tipsen.

En annan forskare som stöder det ”positiva resonemanget” är Harter som med sin motivationsteori visar på att det är först när de aktiva känner att de ”mästrar situationen” blir de motiverade till att gå vidare och vill lära mer. Det finns ytterligare support inom forskningen för dessa tankar och det väsentliga är alltså att de aktiva tillåts känna att de behärskar situationerna de sätts in i. Då lär de snabbt och vill gärna tävla och så kallade ”drop outs” blir färre.

Utvecklingsstegen enligt Dreyfus

Utvecklingen hos individer går från novis till att vara kunnig och därefter behärskar man sitt område och till sist blir man excellent. Detta finns en del olika beskrivningar men en som är intressant är skriven av professor Hubert Dreyfus, University of California , Berkeley. Hans indelning blir novis, nybörjare, kompetent, skicklig och slutligen mästerlig. På samma sätt som Bandura och Harter anses det att under de första stadierna i denna trappa bör man lära genom att lyckas till stor del. Om vi räknar med att det tar tio år att behärska tennisen kanske vi kan säga att under de första fem-sex åren är det viktigare att man bygger på att framgång föder framgång.

I vår idrott är det lyckligtvis inte så farligt med ett misstag, men om vi tar andra områden där det krävs ett säkerhetstänk är det oerhört viktigt att man gör det lätt och rätt till en början för att sakta bygga upp den aktive. Exempel inom idrotten kan vara ridning där misstag kan ge ovälkomna konsekvenser och om vi tar steget till områden som fallskärmshoppning eller stridsflygning så vill man nog inte lära genom livets hårda skola.

Under de senare delarna av utvecklingsstegen kan man dock ibland finna vissa inslag av lärdom i samband med ”misslyckanden” eller tunga erfarenheter. Då får vi dock vara på en Stefan Edberg nivå som nog lärde ett och annat genom sina få förluster. . Om man dock ser i stort tror man dock att det är övervägande vinster som ger övertag i psyke och bland medtävlare. Vill minnas en Davis Cup match där Stefan Edberg var väldigt illa ute mot Miloslav Mecir, men reste sig och till slut vann. Denna match vet jag att Stefan hade nytta av senare under året då samma situation uppkom i Wimbledon. Där fick Stefan hjälp av att han en gång vänt mot Miloslav och omvänt så hade Miloslav tankarna i negativ riktning

 

Till sist!

Hörde häromdagen en förälder, som när dottern hade vunnit mot en som hon inte ”normalt” borde vinna över sa: – Men hon (Dottern, min kommentar) spelade ju över sin förmåga just den dagen!

Min fråga är om man egentligen kan spela över sin förmåga och hur gör man då? Är det inte så att förmågan finns men den kommer inte fram ofta nog beroende på coachingen?