Talanger

Talanger – var finns de och hur ser de ut?

 

I dagens idrott talas det ofta om talanger. I mitt perspektiv skulle det nog vara bäst om ordet inte fanns. Alla har i regel en gåva, som går att utveckla, men problemet är att den är svår att upptäcka och man vet aldrig när den blommar ut. Det kan bero på många saker som vi snart ska se, men vi kan väl börja med att ta en lite diskussion om vad talang är.

Vid ett tillfälle för några år sedan hade jag en diskussion med det engelska tennisförbundet om talanger. De hade haft svårt att få fram några bra spelare genom sitt talangsystem och trots att de har en alldeles perfekt administration och hur mycket pengar som helst tyckte de att de inte lyckats i tillräcklig omfattning. De sa att de hade 800 så kallade talanger och på frågan vad en talang är tog de fram en mall där olika egenskaper, förutsättningar och förmågor presenterades för att man skulle vara aktuell för talangprogrammet. Jag tittade på mallen och insåg att av alla de bra spelare som kommit fram i Sverige under tjugo års tid var det väldigt få som hade blivit accepterade i deras urval av talanger. Detta gjorde mig fundersam och nyfiken.

När jag började undersöka om talangbegreppet fann jag många olika definitioner och den jag fastande för är:

Talang är en medfödd kapacitet, som ger en individ möjlighet att visa

exceptionellt hög prestationsnivå inom ett område, som kräver speciella

färdigheter och intensiv träning (Simonton,D.K, 1999)

Då vi i tidigare artikel nämnt att det tar minst10 000 timmar kanske mer åt 20 000 för att utveckla sina gåvor till riktigt bra känns denna som en bra beskrivning.

 

Vad säger forskarna?

Professor Tomas Peterson vid Malmö Högskola har gjort en imponerande forskning på fotbollens talangjakt. Han har tittat på deras motsvarighet till vår Davis Cup skola, det så kallade ”Halmstadlägret”. Där samlas varje sommar distriktens mest ”talangfulla” 14-åringar och han kan med sin forskning visa att det är ytterst få av dessa som når landslagsklass. Många fler kommer den andra vägen. Det vill säga genom att knyta näven och kämpa vidare trots utebliven uttagning. Tomas Peterson visar att på detta läger är det en överrepresentation av 14 åringar som är födda tidigt på året och därför ligger före i fysisk mognad. Vill man spetsa till det kan man uttrycka att om du vill bli landslagsspelare i fotboll se för all del till att inte komma med på Halmstadlägret. Att man ibland kan ta fel och ge talangbegreppet betydelsen tidig fysisk utveckling är huvudtesen. Detta håller jag med om är en fara. Samtidigt finns det många som tycker att man ska lägga ner denna typ av läger. Detta håller jag dock inte med om då varför man ska ta bort glädjen för dem som blir uttagna. Vad man däremot ska vara uppmärksam på är att dessa läger inte får för stor betydelse och en permanentande effekt på uttagningar i framtiden. Här måste det finnas fler chanser för dem som inte just vid detta tillfälle kan visa upp sina förmågor att spela bra fotboll. Jag vill mena att i tennisen går det att missa Davis Cup skolan och ändå bli ”upptäckt” senare. Detta kanske mycket på grund av att vi inte är så många som just fotbollsrörelsen. Ibland kan det finnas finesser att inte vara för många!

I mina pågående undersökningar har jag bland annat sett följande. Svensk tennis (herrar) har under perioden 1975-2006 tagit 224 internationella stora titlar i singel och 231 i dubbel (ATP och Grand Slam).  Totalt rör det sig om 455 titlar fördelade på 41 spelare. Dessa är alla spelare som under lång tid jobbat med att utveckla sina gåvor i bra miljöer. Vad jag, som levt mycket nära, kan konstatera är att de är alla olika som människor, gillar olika sorters musik, mat, mode etc. och spelar olika sorters men framgångsrik tennis. Vad är gemensamt? Idrottsforskaren Rolf Carlsson gjorde för många år sedan undersökningar som gällde många av dessa spelare och kom bland annat fram till att de kom oftast från små bra miljöer. Jag kan se att utöver detta de också har attityden/viljan till att ge det som behövs för att bli bra. De har samtliga varit besatta (i god bemärkelse) eller om man så vill passionerade tennisutövare. Min kollega på Växjö universitet Per Göran Fahlström talar om en idrottsbudget. Att man alltså är medveten om vad det kostar att bli världsklass i form av engagemang, tid och vilja att träna och är beredda att betala detta pris med råge!

 

Den perfekta miljön?

I mina tankar om vad det är som gör att talanger blir något eller inte har jag lite idéer men är inte riktigt nöjd eller färdig med någon definitiv slutsats. Jag vill påstå att miljön är oerhört betydelsefull för att en talang ska trivas och blomma ut. I miljön ingår då skola, familjen, klubben, tränaren, kamraterna och framförallt en lättillgänglighet beträffande idrottsutövande. Det är i denna miljö det finns faktorer som tänder eller släcker viljan för de aktiva att hålla på 24 timmar om dygnet med sin vision att bli bra. Allt måste stämma för att det ska bli något stort. Vidare måste utövarna bemötas med stort tålamod från alla och det är något som professor Tomas Peterson också menar i sina undersökningar. För tidig selektion är av ondo. I tennisen vet vi att det finns både de som varit outstanding (Borg, Wilander, Edberg, Carlsson) tidigt och fortsatt mot toppen, men det finns även de som kommit fram senare (Björkman, Pernfors, Stenlund). Alltså behövs uthållighet från alla parter!

Av detta resonemang vill jag alltså slå fast att det är viktigt att vi kanske tittar mer på hur de miljöer som gynnar individer att växa ser ut än att leta efter så kallade talanger. Människor med gåvan att bli bra finns på närmre håll än vi tror, för hur är det annars möjligt att vi i Tärnaby hittar en massa duktiga skidåkare, i Nyköping hittar en massa kanotister av världsklass, i Lidköping hittar brottare, i lilla Ytterby (utanför Kungälv) hittar många NHL spelare, i Örnsköldsvik hittar fler ishockeyspelare, i Ystad hittar handbollsspelare av klass och så vidare. I miljön finns också tränarna och i en del artiklar har det skrivits om att ”krisen” i svensk tennis beror på tränarna. Jag tror personligen inte svaret är så enkelt utan att det är flera samverkande saker som gör att vi är där vi är idag, men det är viktigt att vi nu lär av historien och arbetar med riktning framåt.

För Dig som är intresserad av att läsa mer av Tomas Petersons artikel

(Selektions- och rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll)

finns följande länk:

http://www.idrottsforum.org/articles/articles04.html